Sony

Beyond Good & Evil

Recension

Skaparen av Rayman är tillbaka med ett helt nytt spel. Årets bästa äventyrsspel, tycker Jonny.

Första gången jag hörde talas om Beyond Good and Evil var när jag läste nyheter ifrån E3-mässan detta år. Spelet verkade lovande och när jag fick reda på att mannen bakom spelet var Michel Ancel, Raymans skapare, höjdes mina förväntningar ännu mer. Michel Ancel sade att spelaren skulle känna sig fri, man skulle till och med kunna besöka månen. Efter månader av längtan har spelet äntligen släppts här i Europa, och den stora frågan är; lever Beyond Good and Evil upp till mina skyhögt satta förväntningar?

En korrumperande stormakt
I Beyond Good and Evil får spelaren kontrollera fotografen Jade som lever på planeten Hyllis. Tillsammans med sin farbror Pey'J, som är en gris med sinne för teknologi, bor hon i en fyr där hon tar hand om föräldralösa barn. Men trots den fridfulla stämningen och vackra exotiska miljön är inte allt frid och fröjd. Ty Hyllis är belägrat av en främmande ras som kallas DomZ, och varje dag försvinner oskyldiga människor spårlöst. Befolkningens enda skydd utgörs av Alpha Section, som också är den ledande makten på planeten Hyllis. Efter en mystisk inbjudan till en öde ö får Jade reda på att Alpha Section håller på och lurar folket, och för att kunna föra ut sanningen går hon med i motståndarrörelsen IRIS...
  Jag föll direkt för Jades karaktär och personlighet, detta eftersom hon skiljer sig mycket från sina kvinnliga kollegor i spelvärlden. Jade har inte plastikopererade bröst, kort kjol eller tajta trikåer. Hon försöker inte vara förförisk eller spela lättflörtad. Lägger man till att hon har begåvats med en passande kvinnlig röst kan hon inte bli bättre. Jakten efter sanningen behöver hon dock inte utföra ensam, till sin hjälp har hon de båda karaktärerna Pey'J och Double-H. Pey'J är, som jag tidigare sagt, en gris med sinne för teknologi. Han är inte världens bästa slagskämpe men kan komma väl till hands när han lagar trasiga maskiner. Double-H är däremot helt annorlunda. Som den riktigt korkade superhjälte han föreställer, springer han först in i ett problem och tänker sedan. Men trots sina olika personligheter har Jade, Pey'J och Double-H en sak gemensamt: charm.

Men vad gör man egentligen i spelet?
Michel Ancel, spelets skapare, lånar med Beyond Good and Evil friskt från många spel. Först ut: Metal Gear Solid. Uppdragen går oftast ut på, i bästa Metal Gear-anda, att smyga sig förbi vakter i deras topphemliga industrifabriker. Men där Metal Gear Solid-spelen betonar smygandet, handlar Beyond Good and Evil mer om att lära sig vakternas rörelseschema och sedan ta sig obemärkt förbi. Skulle en vakt se dig går larmet och du kan då välja på att strida eller att fly. Detta tar oss in på Ancels andra inspirationskälla, The Legend of Zelda-spelen. Kontrollen i striderna efterliknar framförallt Zelda: The Wind Waker; med enkla tryck på X-knappen gör Jade effektiva attackkombinationer. Med kvadratknappen gör hon undanmanövers och med cirkelknappen använder hon det föremål hon har framme – mycket funktionellt och enkelt.
  I spelet är det också mycket pussellösande i – ja, du gissade rätt – The Legend of Zelda-maner. Problemlösandet går oftast smidigt till och det är sällan man sitter särskilt länge och inte vet vad man ska göra. Det är dock varken smygandet eller problemlösandet som spelet kretsar kring, vilket för oss osökt in på den tredje inspirationskällan, Pokémon Snap. Samtidigt som Jade arbetar för IRIS, frilansar hon som en naturfotograf. För varje djurart Jade hittar och fotograferar får hon pengar som antingen kan spenderas på att köpa nyttigheter eller spelas upp på den lokala baren i staden.
  Här tar Michel Ancels lånekort slut och han introducerar ett eget påhittat koncept: Jades svävare. Med den sprillans nya – eller rättare sagt gamla – farkosten kan Jade åka kors och tvärs genom Hyllis vackra landskap på sin jakt efter nya djurarter och hemligheter. När ett spel lånar så mycket som Beyond Good and Evil gör brukar det löjlighetsförklaras i spelpressen, men utvecklarna har gjort ett utmärkt jobb och spelets styrka är, enligt mig, just det lyckande lånandet.

Ett spels fyra element
För att ett spel ska vara bra måste mer än bara idén falla spelaren i smaken. Grafik, ljud, kontroll och hållbarheten är alla fyra viktiga grundstenar i ett bra spel. Lyckligtvis är grundstenarna i Beyond Good and Evil stadigt lagda – grafiken i spelet kan endast beskrivas med ett ord: vacker. Planeten Hyllis är en av de vackraste spelvärldarna jag någonsin besökt. Träd, buskar och speciellt vattnet förmedlar en exotisk övärld på ett atmosfäriskt sätt. I den smakfullt designade staden promenerar välgjorda karaktärer omkring och bland alla människor går också mullvadar, grisar och kor och lever sitt alldagliga liv. Dock kan skärmuppdateringen ibland bli lite ostadig, detta är dock ingenting som stör särskilt mycket.
  Beyond Good and Evil har också berikats med fullkomligt underbart ljud, speciellt alla röstskådespelare har gjort ett ypperligt jobb. Det är emellertid inte alla röster som stannar kvar i huvudet efter en dags spelande, utan det är den sköna musiken som spelet bjuder på. När det är ett farligt scenario, spelas det nervpirrande musik. Borta hos verkstaden Mamagos spelas det reggae och inne i stadens bar någon konstig musik som jag inte riktigt kan placera. En sak vet jag dock; musiken är verkligen en stämningshöjande faktor i Beyond Good and Evil.
  Kontrollen i spelet fungerar också utmärkt när man springer omkring med Jade, dock kan den vara lite bångstyrig när man åker omkring med sin svävare. Hur länge håller spelet då? Flyter allt på bra klarar man spelet på ungefär 15 timmar, dock tycker jag att det är högt återspelningsvärde i spelet och jag själv ska snart göra min andra resa till planeten Hyllis.

Årets bästa äventyrsspel
När jag i somras spelade Zelda: The Wind Waker trodde jag att det skulle bli årets bästa äventyrsspel. Jag hade fel. För Beyond Good and Evil är, enligt mig, minst tio gånger bättre än Miyamotos såkallade mästerverk. Michel Ancel levererar ett superbt äventyr med fantastisk story, charmiga karaktärer och underbar atmosfär.
  Lara Croft, Ulala och Chun Lee kan räkna sig som bortglömda, för den nya speldrottningen heter Jade. Alldeles vanliga Jade.

Jonny Knutsson Publicerad: 2003-12-02