PC

Dreamfall: The Longest Journey

Recension

Äntligen får vi ut och resa igen.

När The Longest Journey kom för sex år sedan – komplett med en svensk röstöversättning och den svenska titeln Den Längsta Resan – hyllades det för en fingertoppspreciserad kombination av verklighet och fantasi. Nu är uppföljaren äntligen här och vi följer med ut på "den längsta resan".

En historia som berör
Alla äventyrsspel av den här kalibern behöver en bra historia att luta ryggen emot, och det är här som Dreamfall glänser som mest. Istället för att sparka igång med en domedagsprofetia är det vardagsbestyr som utgör inledningen. Likt föregångaren vävs fantasi och verklighet ihop på ett fantastiskt sätt. Zoë Castillo, en av tre spelbara huvudpersoner, har precis brutit upp med sin expojkvän, som hon ännu inte riktigt kommit över. Hon är på väg in i en depression, är arbetslös och tjafsar med sin gyminstruktör om att hon har kommit för sent. Hennes far oroar sig över henne och vi får bevittna ett ganska intressant samtal där han bekymrar sig över hennes tillstånd. Sådana små ting får spelet att beröra mig, sedan att huvudhandlingen är så spännande att man inte vill slita sig från skärmen är inget minus. Det börjar mystiskt med att en okänd flicka dyker upp och säger "Find her, save her". I samma veva försvinner Zoës expojkvän Reza efter att ha kommit för nära en konspiration i jakten på en story. Detta leder Zoë Castillo in på ett långt äventyr som lämnar många frågor obesvarade.

Där andra har misslyckats...
Många äventyrsspel har mer eller mindre misslyckats med att ge en riktigt bra underhållning sedan de fördes över från 2D- till 3D-världen. Ta Broken Sword: The Sleeping Dragon som ett exempel. Det är ett bra spel, men misslyckas på vissa punkter. Bland annat var det väldigt lätt att missa föremål som var viktiga för att ta sig vidare i storyn. I Dreamfall har utvecklarna löst det problemet på ett utmärkt sätt. Med hjälp av ett speciellt synfält kan man snurra runt i området, och alla föremål samt personer som är interaktiva blir synliga på ett föredömligt vis.
  Dreamfall är dock inte bara glans och glamor, det har även sina fadäser. Till en början är det lite väl enkelt; man får allting slängt i ansiktet hela tiden och man följer bara med den röda tråden. Sedan har utvecklarna försökt att blanda in genrer som inte hör hemma i denna typ av spel, i varje fall inte på det sättet som det är utfört. De har implementerat ett riktigt uselt fightingsystem och även infört smygningsmoment som känns väldigt malplacerade. Som tur är inträffar de aldrig särskilt ofta.

Dreamfall lyckas med att beröra, och det är allt jag kräver av ett äventyrsspel av den här typen. Handlingen är väldigt bra, hela tiden intressant och vardagssnacket får mig att relatera till vad som faktiskt händer. Dreamfall: The Longest Journey är en god kandidat till årets äventyrsspel.

Tommy Åslin Publicerad: 2006-06-06